Något ska man börja med, när man inleder en serie. Jag tänkte börja med att titta lite bakåt, men i fortsättningen ska det bli mest framåt. Det finns många gamla sedelärande berättelser som visar att man inte ska göra sig av med det som fungerar, för att ersätta det med något oprövat eller rentav något som inte ens har förutsättningar att fungera väl. Det här är en alldeles färsk sådan berättelse.
Under förra programperioden för det EU- och Sverige-gemensamma landsbygdsstödet till bredbandsutbyggnad hade Sverige den enkla och fungerande arbetsmodellen att den som kom först till myndigheten med en komplett ansökan fick också sin ansökan behandlad först. Det vill säga att genomförde man sitt projekt enligt den plan man sökt stöd för, så blev man också godkänd tidigt och i god ordning färdig.
Inför innevarande period påpekade EU att ”först i kön” är inget urvalssystem, ni måste skapa ett system som skiljer ut de sökande efter fastställda kriterier. Så Sverige skapade det poängsystem som nu graderar och ordnar de sökande föreningarna i ett kösystem.
Det märkliga är att Sverige lade sig platt inför EU i denna fråga. Först i kön med en komplett ansökan är ingen slump. Det är frukten av initierat och ihärdigt arbete. Det är resultatet av en process där de som visat mest intresse, inte osannolikt på grund av störst behov, har skapat det nödvändiga beslutsunderlaget för att beviljas stöd. De som kommit in senare med sina ansökningar har inte visat samma intresse, kunskap och behov. De har på det viset sorterat sig själva till en lägre prioritet.
Det hade Sverige kunnat svara EU. Istället skapade man ett poängsystem som till förvillelse liknar en poängsättning av var det skulle kunna vara kommersiellt intressant att bygga fibernät. Det vill säga att det gynnar dem som är i minst behov av stöd och missgynnar dem som har störst behov. Hur många poäng man lyckas skrapa ihop till sitt projekt är dessutom inte i särskilt hög grad beroende av god planering, tvärtom är det i hög grad ett utslag av slumpen. Nämligen den slumpmässiga närheten till grannar som ger ett projekt höga poäng.
Slutsats, det gamla systemet som inte påstods vara ett urvalssystem, var i verkligheten just det. Det nya systemet som ska vara ett urvalssystem, är i verkligheten ett slumpsystem, ett lotteri. Svenska myndigheter och politiker hade kunnat visa detta, men av för mig okända anledningar gjorde man inte det.
Nu har vi det system vi har och ska göra det bästa vi kan med det. I det arbetet kan det vara skönt för den lokala föreningen, oavsett man just håller på att samla mod till sig att starta ett projekt, eller man redan är färdig och beaktar hur man ska bära sig åt för att fortsätta äga nätet och driva det i egen regi, att veta det finns en riksorganisation att luta sig mot när man behöver en dialog med marknad eller myndigheter.
Fibersamverkan.se behöver många medlemmar för att bli en stark riksorganisation. Som medlem i en stark riksorganisation blir man själv starkare.
Bli medlem i Fibersamverkan.se!