En av de märkliga konsekvenserna av hur Sverige valt att genomföra denna infrastruktursatsning på landsbygden, via lokala ekonomiska föreningar, är att ansvaret för anslutningen på den enskilda fastigheten följer med medlemskapet i en ekonomisk förening. Det följer inte med ägandet av fastigheten, som det gör med vatten, avlopp och elektricitet. Som det även gjorde med de gamla telefonledningarna av koppar.
Detta skapar extra byråkrati och ibland problem för föreningarna när fastigheter byter ägare. Lantmäteriet och fastighetsregistrena nämner inget om fiberanslutning till fastigheten. Mäklarna bryr sig inte om att hjälpa till med det pappersarbete en överlåtelse av medlemskapet innebär. Det tar ju säkert hela fem minuter av deras dyrbara tid. Men de poängterar gärna att fiber finns när de kör sin ”sales pitch”. Ibland försöker de till och med att sälja på statens beräkningsgrund, som jag nämnde tidigare, att fiber finns i området. Vilket naturligtvis är missvisande om köparen tror att fiber indragen och det går bra att beställa abonnemang från dag ett.
Här måste vi få till en ny ordning som gör att medlemskap i föreningen och ansvar för fastighetens anslutning följer med ägandet av fastigheten. Jag vet att det är lite konstigt om man kan köpa sig inträde i en förening utan att föreningen får möjlighet att pröva medlemskapet. Men det går säkert att lösa på ett för alla parter fungerande sätt. Hur gjorde de lokala elföreningarna som drevs som ekonomiska föreningar? De måste ju ha ställts inför samma problem.
Detta är en fråga vi vill diskutera med staten. I synnerhet som man nu är mitt uppe i en översyn av lagen om ekonomiska föreningar. Utbyggnaden av bredband på landsbygden är också mitt uppe i sin stora arbetsfas. Senast när det jobbet är klart måste denna fråga ha fått en bättre lösning.