Folket på den svenska landsbygden har det senaste seklet sett allt mer makt över den egna vardagen och verksamheten flytta in till de stora städerna. Många ångrar idag, när de ser nätavgifterna skjuta i höjden (ofta överstigande förbrukningskostnaden) att de sålde sina lokala elnät till de stora jättarna. En mängd olika lagar för jord- och skogsbruksskötsel har flyttat beslut till länsstyrelserna som representanter för Naturvårdsverket, Jordbruksverket, Skogsstyrelsen och andra. Även kommunkontoren har fått fler landsbygdsfrågor på sitt bord, inte minst som resultat av kommunsammanslagningarna, men även som resultat av en statlig centralisering som motverkar det kommunala självstyret. Butiker, skolor, service kollektivtrafik har lagts ner.
Anläggandet av lokala bredbandsnät på landsbygden har gett nytt hopp om återupprättad livskraft och egenmakt på landsbygden. Visserligen är spridningen stor mellan föreningar som redan från start valde den lättsamma vägen att ge bort sitt nät när det är färdigt och de som inte för sitt liv kan tänka sig att avstå från det inflytande som ett ägande innebär. Det är för de föreningar och människor som vill behålla sitt nät och utveckla sin bygd och egenmakt som Fibersamverkan.se finns till.
Med många föreningar som medlemmar kommer vi att ha det mandat som krävs för att staten, politiker och tjänstemän, ska tala med oss. Hur mycket de lyssnar på oss beror delvis av hur skickligt och sakligt vi framför våra argument. Inte minst kommer vi att kunna berätta varför bredband på landsbygden ger andra förutsättningar och följder än i städerna. Självklart ska vi kräva att få utnyttja de fördelarna fullt ut!
Det kan tyckas som om jag vill jobba mot staten, absolut inte! Jag vill bara förstärka den kraft staten kommer med, i en riktning som passar oss. Den mjuka vägen, jiu-jit-su i lokal utveckling.
En av de egenmaktsfrågor vi måste hantera och helst någorlunda uniformt över riket är intrångsersättning till markägarna. I alla andra ärenden där infrastruktur gör intrång på enskild mark är det standard med intrångsersättning. För det mesta räcker det med en vanlig schabloniserad ersättning.
När våra föreningar bygger sina nät utges inget stöd för eventuell kostnad för intrångsersättning till markägarna. Därför förhandlar de flesta föreningar med sina markägare, även de som inte låter ansluta sin fastighet, om att inte utge någon ersättning alls för intrånget. Om nätet sedan säljs, ser det väldigt olika ut hur intrångsersättning hanteras.
Eftersom en förening som säljer sitt nät inom den ”karenstid” EU satt upp för att kunna kräva återbetalning eller till och med utkräva straffavgifter, inte får göra vinst vid en försäljning, avhänds bygden sitt bredbandsnät till underpris. I praktiken utan ersättning till både markägare och de frivilliga krafter som arbetat för att skapa denna viktiga infrastruktur. En sådan ordning kan vi helt enkelt inte ha.