Påfundet med personalliggare i byggsektorn ställer till med problem för många fiberföreningar i byggfas. Kravet på personalliggare är tillkommet i jakten på svartarbete i Sverige. För att få bukt med problemet med oredovisad personal på vissa arbetsplatser infördes krav på personalliggare inom vissa sektorer. Dessa var ursprungligen, byggbranschen, restauranger, frisörer, tvätterier. Jag hade tänkt berätta följande om personalliggare som exempel på särintressen, byggt på uppgifter från en tjänsteman på skatteverket.
Enligt en tjänsteman på Skatteverket har lagstiftaren som skrivit lagen på ett diskriminerande sätt. Mycket ovanligt enligt min sagesman. Lagstiftaren brukar ge Skatteverket uppdraget att dra gränserna så att det blir meningsfullt att kontrollera och beivra lagbrott. Så icke här, Skattemyndigheten är skyldig att så att säga hellre fälla än fria.
Inom byggsektorn blev allt som Byggnads och Byggindustrierna pekade på belagt med krav om personalliggare. Inom de andra områdena justerades kraven till att i princip gälla kärnverksamheten. Man gjorde en gränsdragning som var enkel att förstå. Så icke inom byggsektorn. Nästan vad som helst kan idag falla inom byggsektorn och omfattas av kravet på personalliggare.
Bland mina många engagemang talar jag ofta med många myndighetspersoner, både högt och lågt. När jag började luska i ett antal andra myndigheters åsikt om det som jag beskrivit ovan, fick jag veta att den beskrivning jag fått av skattmasen är osann! Lagen är inte skriven på annorlunda sätt än normalt. Det är den enskilde tjänstemannen på Skatteverket som hittat på såväl tolkningen som berättelsen om hur det har gått till, helt på egen hand. Tjänstemannen berättade för mig att hen jobbat med denna fråga i sju år och nu är verkets expert i frågan.
Jag har i egenskap av ordförande för Fibersamverkan.se e-postat följande till tjänstemannen:
Här kommer en mycket kort redogörelse för varför vi anser att kravet på digital personalliggare inte ska gälla vid anläggande av fibernät på landsbygden.
Lagen är tillkommen för att stävja svartarbete på byggen, restauranger, tvätterier och i frisörverksamhet. Det är endast dessa områden som är utpekade som orsak till lagen. Därmed ska inte annan verksamhet omfattas.
Ingen byggarbetsplats, en byggarbetsplats omfattas av kollektivavtal med byggnadsarbetareförbundet. Det är vanligt att entreprenörerna som anlägger fibernät istället går under Transports avtal. Alltså ej byggnation.
Ingen avgränsad eller avgränsningsbar arbetsplats, allmänheten har tillträde både på väg och i allemansrättsligt tillgänglig natur. Här åläggs beställare och /eller entreprenör ansvar för allmänheten. Det är helt oacceptabelt ur rättssynpunkt.
Ofta inte ens rastkur. Arbetsplatsen rör sig med ett antal meter per timme. Här finns ingen punkt eller plats man kan installera en automatiserad elektronisk avläsning för närvaro på arbetsplatsen.
Ideellt arbete, oavlönat. Sådant arbete förekommer i kombination med avlönat arbete. Men det är för den skull inte svartarbete och ska därför inte omfattas av lagen.
Oskäligt krav på föreningar som inte jobbar inom byggverksamhet, inte har teknisk kompetens, utför denna åtgärd endast en gång. Det kan synas märkligt att de som beställer ett fibernät inte har tillräcklig digital kompetens för att hantera denna utrustning. Men i de flesta fall så sköts föreningens operativa arbete av pensionärer som vill ha en fast uppkoppling för andra ändamål än mobilitet. Det är fullständigt odemokratisk att kräva att människan som föds analogt och dör analogt, ska tvingas leva digitalt däremellan, från vaggan till graven. Frivillig användning av digital teknik är utmärkt, tvång däremot strider mot alla demokratiska principer.
Dålig täckning, olämplig teknik för ändamålet. Eftersom den mobila täckningen ofta är dålig där dessa nät anläggs och i princip alltid har helt blinda fläckar, är teknik som förutsätter ständig kontakt med övervakande myndighet helt olämplig i denna verksamhet.
Jag påtalade muntligt även andra olägligheter för fiberföreningarna och generellt för verksamheter på landsbygden. Bland annat att det inte finns några definitioner på projekt eller tidsgräns för projekt, vilket allvarligt försvårar verksamheten även för vanliga jordbruk. Tjänstemannen höll med om allt, men menade att det inte gick att göra något åt, med hänvisning till lagen. Det är samma tjänsteman som jagat en känd fäbodstinta med krav på elektroniskt kassaregister i väglöst, elfritt och telefonfritt land, omtalat i flera tidningar.
Efter samtalet och e-postväxlingen till tjänstemannen har jag talat med andra myndigheter och tjänstemän. Minst en påstod att skattmasens beskrivning av lagen och tillkomst var osann. En tjänsteman på ett annat verk berättade att de hade haft lagförslaget om personalliggare på remiss, och avgett svaret att de inte hade något att invända. Hade de insett de konsekvenser jag beskrev, hade de avgivit ett annorlunda utformat remissvar, var tjänstemannens spontana svar. Jag har talat med minst fyra olika myndigheter som anser att tjänstemannen på Skatteverket obstruerar de andra myndigheternas arbete att verka för arbete och tillväxt i Sverige.
Nyligen har Konkurrensverket avstyrkt Boverkets förslag om loggbok för byggmateriel på byggarbetsplatser. Boverket ville ha sådana liggare för att få ner priserna i nyproduktion. Konkurrensverket menar dock att loggbok får motsatt effekt genom att det minskar konkurrensen och därmed minskar även prispressen. Analogin med personalliggare vid anläggning av våra fibernät är uppenbar. Det höjer våra kostnader.
Jag har drivit detta så långt jag kan just nu, med en nystartad och relativt liten riksorganisation. Ska vi kunna påverka mer måste vi bli en större förening, ha fler medlemmar helt enkelt. Det är läge för en folkstorm!