I avelsföreningarnas efterföljd

Ni som är gamla eller har bott på landsbygden länge kommer säkert ihåg avelsföreningarna, eller har åtminstone hört talas om dem. De flesta uppstod på artonhundratalet, när man hade börjat förstå hur egenskaper ärvs hos våra husdjur. På en del håll skapade denna insikt tillsammans med tidsandan och den egna gårdens traditionella val av djur upphov till motsättningar.

Somliga tyckte sig med kunskap om arvets mekanismer och betydelse kunna hävda att de hade bättre djur än grannen. Inte minst hade de egna djuren större potential att bli världens bästa djur med hjälp av de nya kunskaperna. Färgen på korna, med eller utan horn, skära eller fläckiga grisar, vita eller färgade höns, hästar i olika format, allt kunde man ha åsikter om och den egna övertygelsen skulle visa sin överlägsenhet via avelsföreningarnas arbete.

Frågan om linjeavel eller korsningsavel var ibland också livlig, ända tills man kunde identifiera enskilda gener. Då kunde de olika avelsföreningarna börja lära av varandra. Det gjorde man och samarbetet bar frukt. Ny teknik som insemination och äggtransplantation utvecklades.

I visa avseenden är fiberföreningarna idag där avelsföreningarna var innan de började samarbeta. Framstegen går långsamt, överblicken saknas. Ändå är likheterna på sätt och vis stora.

Arvet är generna i små paket med vital information. I den digitala världen är också informationen fördelad och förpackad i små paket av uniform storlek. Dessa kan skickas med elektricitet i koppartråd, i radiovågor i luften eller som ljuspulser i glasfibrer. De digitala paketen bryr sig inte om vilket, bara de kommer fram.

Allt för ofta fastnar enskilda personer och även föreningar i oändliga diskussioner om teknik. Ungefär som i avelsföreningarnas barndom. Enkelt kan man säga att all teknik fungerar. Koppartråden är lite som att ha egen tjur, det fungerar men avelsframstegen går för sakta. Den trådlösa tekniken har för dålig vardagskapacitet. Det är som att ha ett avelsprogram för en hundrakorsbesättning, men bara ha tio hektar mark att föda dem på.

Den enda teknik som kommer att fungera lång tid framöver är fiber. Även här finns det dock olika teknikdiskussioner, aktiv eller passiv teknik, kommersiell eller offentlig leverantör. Sådana resonemang är fel fokus. Se till att bygga en fysisk anläggning, det vill säga kanalisationer, noder och kopplingspunkter som kan härbärgera vilken som helst av dessa. Fibern kommer att ligga länge, men utrustningen i ändarna kommer att bytas flera gånger under fiberns livslängd. Tekniska inkompatibiliteter kommer att övervinnas, av ekonomiska skäl. Det är mycket troligt att ni byter vem som står för belysningen av ert nät någon gång. Bygg så att det passar alla, samarbeta där det är möjligt.