En av de frågor vi måste dryfta med statens representanter är hur den förtätning ska gå till som kommer att bli nödvändig i våra föreningars nät. När de första föreningarna byggde sina nät var 50% anslutningsgrad vanligt. Det vill säga att varannan fastighet på landsbygden inte blev uppkopplad, men chansen att få stöd för dessa ej uppkopplade fastigheter har efter att ett nät färdigställts gått förlorad.
Nu är medvetenheten om betydelsen av att ansluta sin fastighet lite bättre, så 70-80% anslutningsgrad är vanligt. Men både då och nu är man inte framme vid målet 90% ens inom de flesta områden där nät byggs. Detta gör att år 2020 kommer vi inte att ha nått målet att 90% ska ha tillgång till 100/x bredband.
Detta faktum krånglar sig staten ur genom att införa definitioner som får det att låta bra, men det är egentligen potemkinkulisser. Ett sätt att är räkna in schablonberäknad täckning med mobilt bredband. Det hjälper upp en del, men det är ju inte samma sorts bredband. Talar vi om möjligheten att flytta stora mängder data så är det som att jämföra att springa fram och tillbaks med en hink data eller att lasta en långtradare full och köra i skytteltrafik. Ändå är priset för mobilt bredband väsentligt högre i drift.
Ett annat sätt att få statistiken över hur många som har tillgång till bredband att se bra ut, är att påstå som ett statligt dekret att alla som bor inom 250 meter från en fiberledning kan genom att lyfta telefonluren och ringa ett samtal och beställa bredband, få det till en rimlig kostnad. Att detta är mycket långt från verkligheten vet de som försökt ringa det där samtalet. Staten vet också om det, men väljer att tills vidare påstå annat.
Alldeles oavsett staten avser att göra något för att tända dessa svarta fläckar, fastigheter som finns inom ett nätområde men av någon anledning inte blivit anslutna, eller om kommersiella aktörer upptäcker att det kan vara intressant att koppla in dessa, är det rimligt att man gör det i samarbete med våra föreningar. Hur det ska gå till, vilka som ska stå för de extra kostnader som uppstår, vilka affärsmodeller som är tillgängliga för våra föreningar utan att de hamnar med krav på att uppfylla exempelvis datalagringsdirektivet, är sådant vi måste få klarlagt i tid.
Det är dags att staten, PTS, näringsdepartementet, eller den enhet regeringen väljer att utse, börjar tala med oss om detta!